Om att åka hem

Jag kan inte sluta tänka på hur det var att säga hejdå till dig den där sista lördagskvällen. Jag försökte att inte gråta, att vara så lättsam som möjligt och prata om att klippa lugg och vad mer vi ska göra nästa gång vi ses. Fyra minuter kvar tills nattens sista tåg rullar in och jag måste ta fram kortet ur plånboken och stämpla in i tågstationens entré. Jag vet inte hur lång tid det tar att göra det men för allt jag vet så kan tåget lika gärna redan ha kommit och gått. Till slut går jag igenom spärrarna och du är fortfarande bara en meter ifrån mig men det känns så mycket längre än så för jag vet att vi inte kommer ses sen. Du är ledig igen om en dag men vi har ingenstans att gå. Det finns ett plan till Köpenhamn där du inte ska åka med. Jag går baklänges upp för trappan och vet inte om jag ska skratta eller gråta och jag ser hur du vänder dig om och går men jag vet att du såklart står kvar bakom väggen så jag står kvar jag med tills du tittar fram. jag tar ett trappsteg till, långsamt så jag hinner se om du kommer titta fram en gång till. En gång till. Och det gör du. Till slut har jag hunnit så högt upp på trappan att jag snart inte kan se dig längre så jag sätter mig på huk men håller kvar i räcket. Du tittar fram. Jag vet inte om det fortfarande finns ett tåg. Till slut tar du fram plånboken och springer upp dit jag står och jag kan inte hejda mig för det var det finaste jag någonsin sett. Du följer mig upp till tåget och jag kan inte sluta gråta och när det sista jävla tåget rullar in håller du om mig och säger att “vi ses ju om typ en dag” och när dörrarna stängs gör det mer ont än jag trodde var möjligt. 

Jag tänker på avskedsfesten som egentligen inte var vår sista kväll så jag bestämde mig för att vi bara skulle ha roligt ihop. Du lovade att du skulle komma direkt efter jobbet och jag satt i köket med mina house mates och försökte välja spellista på spotify och blanda drinkar. Köpte Mojito för Yuri gillar det, Yoshi köpte öl till alla. Själv dricker jag plommonvin. Får ett sms där du skriver att du kommer vara hos mig två timmar tidigare eftersom du smet från jobbet. Du följer inte med ut ikväll men du är med på förfesten. Hela köket blir fullt av folk och alla dricker och alla delar och någon hittade äntligen en bra spellista. Jag sitter i ditt knä för stolarna räcker inte och jag vill ha det så iallafall. Du eller någon säger något fint men jag minns exakt inte vad, bara att jag dricker fortare och tårarna bränner mer och mer och jag trodde att det kanske bara skulle komma en tår och sen skrattar vi bort det och bestämmer att i kväll ska vi bara ha roligt för du har ett tag kvar innan ditt sista tåg går men det kommer en tår till och en till och till slut måste jag gå därifrån för att inte förstöra stämningen med alla mina tårar. Du går efter och jag är säker på att alla tror att vi försvann för att ha sex. Jag önskar det var därför vi försvann. Du är världens finaste och vi går upp till mitt rum och jag kan inte sluta gråta och klockan går och jag ville bara ha roligt men nu kan jag bara gråta. Du får mig att skratta, skratta åt att jag i min upprördhet tidigare på dagen skrivit “va fan” på min resväska och att i Sverige behöver jag iallafall inte leva med en stinkande air condition och en massa andra saker som också går att skratta åt men det gör inte mindre ont för det. Det blir sent, du måste gå. Jag har äntligen slutat gråta. Jag kommer ner och jag tror man kan se att jag är röd i hela ansiktet efter att ha torkat mig med den förbannade jävla 100-yenshandduken. Jag följer dig till tågstationen och försöker intala mig själv att vi ses ju imorgon också så det är ingen mening med att vara ledsen. Du struntar i tåget som kommer och tar nästa istället. Jag vill inte gå ifrån ens när jag ser dörrarna stängas och du åker. Försöker ta mig samman och fatta att det inte är en så jävla stor grej men när jag kommer tillbaka till huset kan alla se hur mycket jag gråtit och alla kramar mig och jag börjar gråta igen. Jag orkar liksom inte bara. Yoshi påminner mig om att han har sin Maddie här i Sverige och de visste inte när de skulle få ses igen när hon åkte hem. Vi har iallfall bara våra två månader. Någon ger min en ny drink och Eric hämtar resten av glassen, värmer chokladsås och knäcker grahamskex över hela skålen och så sitter vi i en ring och äter och gråter och säger att vi älskar varandra och det känns i hela kroppen att allt snart ska ta slut.