4.25.2016

förvirrat klotter


ibland tänker jag på saker jag inte förstår mig på. saker som jag fått höra i förbigående eller bara förundrats över. till exempel fick jag höra av en nära vän att jag borde se Amelie från Montmartre för den påminde honom så mycket om mig. Eller att jag borde läsa Morgon i Jenin för att jag borde kunna relatera. det är alltså tankar som folk har eller haft om mig som jag aldrig kan ta mig in i. jag blir sådär själviskt nyfiken som man blev när någon hintade att den kanske var kär i en på högstadiet. Jag tänker på fransk popmusik, för jag kommer nog aldrig lära mig franska av den simpla anledningen att jag inte försöker. ändå lyssnar jag på det och det liknar inget annat. så undrar jag varför man går ut och festar på det sättet man gör. är det för att det känns så absolut kravfritt att släppa loss till musik (oavsett bra eller inte) och att fyllan liksom blir vardagskulturens svar på själslig rensning. hur kommer det sig då så mycket med en utgång inte är så? en närmast pretentiös utseendefixering och mer. ändå lider jag inte av varken mitt läppstift eller min urringning. hela festkulturen är så förvirrad. tiden är ur led.
här är lite foton på mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar