Idag berättade jag för någon om ett äckligt skämt en gubbe dragit om mig idag på jobbet. Ni vet ett sånt där standard jag-är-en-jävligt-charmig-tuff-farbror-skämt. Machomanskämt. Skämt som alla tjejer minst ett par gånger om dagen/i veckan/i månaden/i livet får höra. Skämt som killar, grabbar, och andra män bara kan vifta bort som osmakliga, halvroliga eller jätteroliga, skratta och gå vidare. Jag berättade om skämtet och fick direkt förslag på uppkäftiga one liners jag borde svarat. Att det är synd om mig som fäster så mycket energi vid vad en i övrigt irrelevant farbror dragit för tråkigt skämt och att jag borde lära mig att strunta i det och gå vidare. För mig är det inte bara att strunta i det och gå vidare. För mig handlar det om den farbrorns skämt, och farbrorn innan det och killen på krogen och han på hemmafesten. Det handlar om den där läraren och han chefen och gubben på stan häromdagen. För mig och så många andra tjejer handlar det inte om ett osmakligt skämt, utan så många gliringar, pikar och sexuella anspelningar att jag tappat räkningen. Personen jag pratade med idag reagerade med förvåning och upprördhet när jag berättade hur det ser ut en vanlig dag på mitt butiksjobb.
På psykologin pratade vi om Pavlov och betingning. Att hundar och människor lär sig koppla ihop två saker för att förstå ett resultat. Genom att upprepade gånger utsättas för att få vatten på sig förstår man att man kommer bli blöt även nästa gång. Genom att ett antal gånger höra en klocka innan maten förstod Pavlovs hundar att var dags för mat. Genom att ett högt antal gånger fått osmakliga skämt och obehagliga kommentarer av äldre män förstår jag att det är just äldre män jag vill undvika.
Idag är det kognitiva perspektivet ledande på psykologskolorna. Ändå är det ingen som lyssnar när jag säger att jag vill undvika att prata med äldre män då jag gång på gång fått lära mig att just män kommer med obehagliga kommentarer.
Personen jag pratade med, vi kan kalla honom Joakim, reagerade på mina obehagskänslor inför äldre män med att inta försvarsposition. Han är själv både äldre och man. Han gör minsann inga sådana skämt, inte heller skrattar han åt andras. "Tror du folk ser mig som en sådan man också?" frågar han oroligt.
Jag kan svara för fler än mig själv när jag säger att jag utgår från att en äldre man kommer leverera en otrevlig kommentar. Särskilt om det är en man jag inte känner, försöker jag undvika honom så gott det går. Det handlar inte om Joakim som individ, jag kan ju inte se på en främling vem som är otrevlig och inte. Så jag utgår ifrån vad jag lärt mig.
Nej jag är inte manshatare. Jag älskar killar. Jag vet så väl att inte alla män är våldtäktsmän eller obehagliga skämtare. Kan vi släppa det trötta argumentet nu. För det handlar inte om dig som individuell kille eller man, det handlar om jag som tjej inte kan gå en dag på jobbet utan att bli bemött med en rad kommentarer som jag förväntas fnittra åt, levererade av äldre män som tror att de fortfarande är game bara för att jag försökte hålla uppe min professionella butiksprofil istället för att slå tillbaka. Och om du inte är en av dem tackar jag dig djupt för det. Men jag ber dig också att vara uppmärksam på hur andra bemöter tjejerna i din omgivning. Lyssna när hon berättar vad han sagt.
Efter min långa, upprörda utläggning för Joakim känns det som han förstått vad jag och så många andra tjejer får gå igenom. Hans svar var "okej, men vad vill du att jag ska göra med den informationen? Om vi har konstaterat att jag inte är en av dem, varför berättar du ens det här för mig då?".
Om du inte ser din egen position i den här jävla soppan så ber jag dig lyssna nu. För alla har en position, oavsett om du förnekar den, inte förstår den eller känner att du står utanför spelet. Jag ber dig lyssna när jag säger att det är för att män som Joakim, som varken drar sexistiska skämt eller skrattar åt dem eller något annat som kan klassas som "gubbigt" för den delen heller inte ser sin egen position i den röran som bär namnet Feminism. och det är just därför den behövs, den där feminismen. För att han inte förstår varför en tjej med lite sämre betyg än den jämnåriga killen blir vald till jobbet de båda sökte – enbart av anledningen att hon är tjej. För att han aldrig behövt armbåga sig igenom en mur av äldre män med den gemensamma jargongen som pågår i en sådan grupp. För att han aldrig behövt bemöta den eller ens tänka på den. Jag önskar att alla killar där ute som är som Joakim, goa jävla killar som inte gjort något fel, jag önskar att de alla kan se vilken struktur de bidrar till när de säger att det är orättvist att arbetsgivaren valde tjejen, eller känner ett behov av att försvara sig när jag säger att det är jobbigt att vara omkring grupper med män. För att Joakim aldrig behövt bemöta ett sådant skämt. Aldrig ens behövt tänka på att det finns. Medan tjejer var dag måste hävda sig för inte bli trampade på. För att tjejer gång på gång blir tillsagda att inte bry sig om den där kommentaren och gå vidare i livet, men när den där gubbmuren likförbannat står och skrattar åt den "lilla gumman" som "försöker vara professionell och tror att hon kan" som hon gång på gång måste visa sig tjugo gånger starkare än killen bredvid henne för att ens ha en chans att ta sig förbi, medan killen bara kan gå rakt igenom för att "han är en ung grabb på väg till toppen" medan hon "bara är så gullig när du står där och jobbar. Snackar som om du visste vad du pratade om. Gumman"
Därför berättar jag det för dig, Joakim. Därför behöver jag att du även ser dig själv i den här soppan. Därför vill jag att du lyssnar på vad jag och alla andra tjejer där ute har att säga.
