ursäkta min svenska

Jag tycker inte om Lund. Nu var det sagt. Saknar att leva livet och älska varje minut av varje dag. Känner att jag måste iväg en stund och ladda upp igen för att inte tappa mig totalt men vet inte vart jag ska vända mig. Tre år är inte så himla långt men jag måste iväg då och då för att ladda upp. Vill inte fastna såhär som jag gör nu men redan efter fyra månader går livet runt i en cirkel av plugg och krök och jag vet att det finns mer bara inte just här. inte för mig. men jag känner inte att jag har rätt att klaga och säga så för jag ska ändå stanna. jag ska göra klart min utbildning. fastän jag har lägsta betyg i allt och börjat röka för att få tiden att gå så stannar jag så jag har ingen rätt att klaga. hur ska man veta vad som är rätt att göra när man inte har något vettigt alternativ till vad man inte vill. vad i helvete sysslar jag ens med