Tjugo år fyllda går jag igenom min första (?) livskris. Har förstått att jag varken är kapabel till att studera eller arbeta och väljer därför nu att starta blogg i hopp om att bli känd så jag kan leva på andras beundran eller åtminstone leva ut halvhjärtade försök till kreativitet i väntan på meningen med livet. Jag tänkte att det kunde bli min fristad i väntan på annat. För tillfället känns det inte som att det är det enda jag väntar på utan väntar likförbannat på tusen andra grejer. Tills dess hänger jag här. Det blir vad det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar